Dråpslaget är den helgen som grabbarna länge sett fram emot. Tyvärr blev det i år inget för Joakim som var anmäld till både lördagen och söndagens tävlingar. Söndagen skulla han kört sin första junior tävling men med sin arbåge i gips blev det inget för han denna helgen. Istället blev det så att vi i veckan klassade upp Emil till Junior och han körde både lördag och söndag.

Lördagen körde han i Mx2u17 klassen och i första heatet ligger han 2:a och skall gå om ettan efter ett varv så krokar dom ihop i luften på långa platån och Emil landar utan hojen rullandes som en köttbulle i flera varv innan han kommer snabbt upp på fötterna för att lokalisera sig vart hojen är. Hör någon ropa Ta bort din hoj och hittar då den på andra sidan banan. Hojen har då fått lite stryk och kopplingen är trasig fram nummerplåten är lös styret är snett mm så han gör ett snabbt depåstopp men är då ca 1.30 efter ledaren då han börjar köra trots ett värkande lillfinger och sönderskrapad armbågen och ömmande svanskota. kommer då tyvärr inte upp några tider på Emil då hans transponder ramlat av i kraschen. Tar sig mycket besviken in i mål på en 7:e plats. Arg, ont i kroppen varm och stor besvikelse var det skönt med extra stöd av Niclas Larsson Ebbedal och Emil började ladda om för final nummer två men förstod ändå att dagen inte kunde bli som han tänkt sig men så är racing.

Andra finalen tar han istället starten och drar ifrån och visar verkligen hur han ville ha den här dagen och vinner med stor marginal trots ont lite här och där. 

Han missade pallen men kom på en 4:e plats. Tack även Jörgen för ditt stöd under lördagens race det är alltid skönt med ditt lugn och ditt stöd i bandepån.

Natten kom det in ett riktigt regn och åskväder och Emil vaknade och hade riktigt ont i svanskotan och vår tanke var att han nog inte skulle kunna köra sin första Juniortävling på söndagens Dråpslaget.

Men en crosskille ger sig inte så lätt och då han vaknade hade han mest ont i arbågen och pekfingret gick fortfarande inte böja särskilt mycket och han var fast besluten på att självklart ska jag köra.

Träningen såg bra ut och tror han hade runt 5:e tiden bland dom ca 33 startande. Första finalen hamnade han runt 17:e i starten då han hade en aning respekt som den absolut yngsta i startfältet med sina 14 år fyllda (och fyller sent i december) för alla dessa stora åkare i första kurvan. Men körningen flöt på bra och tiderna var grymma och låg runt 4-5:e bästa tid vilket gav han självförtroende och han körde då upp sig till en 8:e plats. Andra finalen var han tuffare och mer själv säker och är runt 9:a i starten. Kör upp sig till 4:e platsen och kämpar för att komma förbi Stefan Olsson vilket han till målhoppen inte lyckats med. Då laddar han som ingen annan någonsin gjort på det hoppet och verkligen flyger fram till mållinjen  men en hundradels marginal före i mål där han landat i ett litet dike mad vatten och gick omkull vid svängen. Tror att det var fler än mammas hjärta som stannade då han sågs flygande och aldrig har han blivit så grattad förr. Aldrig har så många kallat han dum i huvudet, galen, sjuk, grym ja ord finns inte för det han gjorde. Och aldrig har nog en tredje plats i ett heat känts som en seger som då.

Men jag var även helt säker på att han inte klarat hoppet utan låg skadad bakom mål och springer för att se hur han mår. Då ser jag han står med båda händerna i luften och skriker JA! Då kom tårar på en stolt mamma till en smått galen kille. Han slutade som 4 totalt denna första junior tävling och det är vi så stolta över. Men det var riktigt roligt att se dessa unga killar födda -98 och -99 som var med och körde på lördagens ungdomstävlingar Mx2u17 och 125U17 som verkligen visar att dom är och räkna med i framtiden då det var hemmaföraren Kvarnström som tog hem segern men sedan ner till 5:e plats fanns dessa killar med i resultatet. Grymt jobbat grabbar!

Tack alla släkt vänner bekanta och sponsorer som kom till Täby denna helgen och hälsade på.

Tack även till alla som jobbade med tävlingen denna helgen ingen nämnd ingen glömd. 

Måndagen var vi på röntgen och ortopeden med Joakims arbåge och det ser bra ut men han skall ha gipset kvar i 3 veckor från det han skadade sig och kan inte räkna med att vara igång som vanligt på 6 veckor. Inget besked som Joakim hoppas på men börjar mer och mer förstå men då vi ej skall tillbaka något mer och själva ska ta bort gipset får vi se hur länge han orkar vänta.....

Till helgen blir det premiär på Sverige cupen för Emil på lördag i Borås och söndagen i Varberg på Vmx cupen.

/Annika

Prisutdelningen lördagen Mx2U

Söndagen Mx2