Nu har det gått 3 veckor sedan det första inbrottet var. Det har varit jobbigt och frustrerande och det är först nu sista veckan som jag känner igen mig själv som den lite mer glada Annika. Det tack vare gott stöd från många av våra nära och kära som vi börjar komma tillbaka till vardagen igen. Även tryggheten med våra nya larm isåväl hus,garag och nu senast även i crossbussen som gjort det tryggare för oss. Nu har även Thomas monterat upp galler för fönstren i garaget. Tänk om vi haft detta innan, då hade det kanske inte varit så här men det är lätt att vara efterklok och jag kan inte annat än att råda er andra att vidta dessa åtgärder NU för det sker ständigt nya stölder. Senast såg jag att en 125cc blivit stulen i Eksjö.

Vi vet nu också att delar av ligan som varit hos oss och mxwille i österbybruk sitter häktade och dom har hittat delar/hojar men vi har ännu inte fått svar om det är något av våra grejer. Men som sagt det är flera i den ligan som är ute fortfarande så håll uppsikt på utlänska/misstänkta fordon. Ett stort tack till Micke som lagt ner massor av tid på detta med hjälp av polisen och Larmtjänst har även vi fått hjälp med våra inbrott.

I veckan kom även mejlet vi förut väntat på med infon om Hondas nya EM sattsning. Dom vill nu snarast att vi mejlar svar och inbetalning. Något som vi idag inte klarar av. Vi har nu lagt massor med pengar på larm, lampor och måste naturligtvis se till att killana har hojar, kläder och stövlar här på hemmaplan till nästa år i första hand.

Våran toppen morfar gör ett jätte jobb och letar sponsorer, men det är nu tuffa tider så vi håller alla våra tummar för att det skall gå i hamn innan det är försent. Det känns så himla surt att missa denna chans av denna anledning nu.

//Annika

Har fått erbjudande från olika vänner och bekanta att låna crossar nu när VÅRA egna inte längre finns i vår ägo längre. Men nu dök tillfälle upp att få åka Honda och då kunde killarna inte motstå att tacka nej och vi for till Åbågen och körde. Vi behövde detta hela familjen och det känns mycket bättre. Banan var som alltid tungkörd och sandig. Det blev en del vurpor men det gick bra. Kul att även och träffa på likasinnade i depån. Detta är ju inte bara en hobby utan även en livsstil som vi trivs med. 

Veckan har det ändå kommit en bit påväg ang. inbrottet. Efter en kommentar på våra efterlysta crossar fick jag en länk till Micke som skrivit och även han har blivit av med sin sons 2 crossar. Jag blev mycket förvånad då jag såg kortet på hur dom gått tillväga för ta crossarna och tänkte en hel del på detta. När vi sedan fick lite mer info angånde vårt inbrott som vi på egen hand tagit reda på kom jag sedan in på Mickes blogg igen (mxwille). Och då slog det mig att det fanns saker som stämmde där med vårat. Thomas ringer då upp han och Micke som har haft god hjälp av polis och Larmtjänst och sedan var cirkusen igång och det kan mycket väl vara likheter som stämmer.

Vi vänta nu med spänning på var när och hur det kommer att gå här fram över.

Men tror som sagt att det kan handla om något stort så snälla crossvänner se över era lås och dörrar för det är inte roligt att bli utsatt för det som vi råkat ut för.

Vi tar som sagt en dag i taget och försöker att hitta tillbaka till tryggheten igen.

Idag har det varit en mycket bra dag och nu lever vi på den!

//Annika

Joakim                                       Emil

Sista dagarna har vi sett en liten ljusning och fått tips och hjälp som känns riktigt bra. Tyvärr börjar det även kännas som en stor liga som kan ligga bakom mer än våra hojars försvinnande.

Kan bara hoppas att det snart är stopp och slut på detta för det är inget som jag önskar någon annan att få genomlida. Se över era garage och lås, fönster och extra lås på hojarna. Och sätt in larm. Vi har nu ett riktigt bra larm instalerat från Verisure med brandskydd, kameraövervakning, och vid larm utryckning. Det vart tillslut lösningen för oss för att hitta tillbaka till tryggheten i VÅRT hem. Ja det kommer att kosta oss både nu i installation och sedan en månadskostnad men det är det värt varenda krona nu. Lite komiskt att säljaren var och pratade med mig för några år sedan då vi avvisade honnom. Det kostade oss kanske dyrt nu i efterhand??

Vill ni också känna denna trygghet och även sponsra oss hör av er till oss så skall vi förmedla ert nummer till säljaren och om ni då tecknar avtal bjuder dom oss på 3 månadsavgifter.

Vissa dagar är jobbigare än andra och kommer nog att så förbli ett tag till framöver men idag har vi en bra dag och dom dagarna får vi njuta lite extra av.

Tack morfar och mormor och farfar och farmor för ert stöd nu vi älskar er!!

Motocrossinaction har skrivit lite om oss och andra drabbade igen läs gärna.

http://www.motocrossinaction.com/p/over80stulnacrossarisverigeunder2012/

//Annika

Helgen har varit lugn och skön. Killarna har varit med goa vänner i Kumla. Är så skönt för dom nu när dom har moppebilen och kan ta sig fram på egen maskin. Lördagen var vi och bowlade med klubbkompisar vilket var kul. Vi hade inte bestämt innan om vi skulle med då vi nu helatiden vill veta att killarna är ok. Efter bowlingen var det mat på en restaurang och även det var mycket trevligt. Sedan fick vi åka till Kumla och hämta Emil som då ville hem istället för att sova där. Jag ligger fortfarade efter massor med sömn men natten till idag sov jag riktigt bra tillskilnad från Thomas. Är nu hemma lite med killarna på morgonen då dom ännu inte vill vara hemma själva och känner sig lite osäkra på att gå den biten vid skogen för att ta sig till bussen. Har frågat på jobbet hur jag skall skriva denna tiden på jobbet för jag tycker inte detta är typen av ledighet att jag vill ta semester eller övertid. Men varken jobbet eller vårdcentralen kan svara mig på det. Är tydligen bättre att jag inte orkar alls att gå till jobbet och sjukskriver mig en hela dagar än 1 timma varje dag nu i början. Sjukt men jag skall ringa en kurator idag och se vad dom har för lösning på mitt problem.

Igår kväll ringde telefonen och jag fick än en gång sådana där rysningar i kroppen som om jag fryser då man spänner sig.

//Annika

Nu får det vara nog!!!! Vaknade i natten till torsdagen och hörde underligt ljud, såg  att lyset på ladan lös och blev misstänksamn. Man är ju mycket ljud känslig och nojjig just nu. Thomas som vaknade av att jag snyftade i sängen och sa att nu går jag ut och tittar annars kan du inte sova. Han gick ut med lampor och kollade. Jag satt inne och höll koll på han.

Då han kommer in har han konstaterat att dom försökt att ta sig inn samma väg som sist. Men denna gången gick dom bet. Nu var vi riktigt darriga båda två och ringde då polisen som kom ganska fort denna gång. När dom ska åka säger dom att gå in och försök och sov en stund. Ha ha lätt att säga men både jag och Thomas var som asplöv och egentligen jätte trötta men ändå klarvakna. Velade fram och tillbaka hur vi skulle lägga fram detta till grabbarna. Dom som redan tyckte att det var obehagligt ska dom verkligen behöva spä på den känslan. Då dom kom ner och vi satt i vardagsrumet och visste ännu inte hur vi skulle lägga fram det kom mina tårar igen. Då berättade vi som det var och dom tyckte också att det var rätt även att det var jobbet att veta att dom varit här igen. Thomas stannade hemma denna dag och fixade med massa praktiskt och larmkillen fån Verisure kom och larmet kom iordning.

Jag åkte till jobbet en sväng och jobbade några timmar, och än en gång Tack alla jobbar kompisar för ert stöd och hjälp för mig nu. Är ändå skönt och komma iväg och komma ifrån en stund. Sedan åkte jag hem och även killarna åkte hem tidigare från skolan eftersom Na skulle komma hit. Den interjuvn fixade dom galant.

Sedan på kvällen såg vi att dom även hade varit på och brutit på fönstret på cross bussen.

Det är så trist att se vilka spår detta satt i killarna och även för oss. Alla har vi blivit lite mer mörkrädda och hispiga. Men det är betydligt skönare nu när larmet finns i både huset och garaget. Har även investerat i fler lampor och sätta på och i ladan.

Lite snopet då vi slog upp tidningen och vi är på första sidan och stort repotage i tidningen. Hela fredagen gick telefonen varm från många som bryr sig och lider med oss. Även intressant samtal från en mycket angagerad polis vilket kändes bra. Tack även till alla nära och kära som finns för oss ni betyder mycket.

Idag har Emil tränat från 9.30-16.00 med Garphyttans If. Kan man inte träna cross eller skidor får man träna barmarksträning.

//Annika

Idag har det varit alla känslor i kroppen från gädje till sorg. Glädjen behövde vi nu och det var en kup som morfar och mormor var skyldig till. Jag visste om det lite innan men inte Joakim och Emil. Samma dag som hojarna blev stulna var Joakim, morfar och mormor i Åsele och köpte en moppebil som dom kom på hade bara gått 8000mil mer än utlovat. Den lämnades då tillbaka och dom kom hem utan moppebil. Idag skulle dom till Stockholm och titta på en efter att killarna slutat skolan. Men morfar och mormor åkte istället redan imorse så när killarna var klara och dom bara skulle ut i garaget och hämta ramperna till släpkärran så stod den lilla söta bilen där igaraget. Det var två paffa killar som inte riktigt fattade vad dom såg då dom inte anat någonting. Dom såg riktigt nöjda ut i den lilla söta då dom körde väg på första provturen runt kvarteret. Kan tänka mig att detta var en härlig känsla för dom.

Tack morfar och mormor ni är underbara.

Fick även ett besket som vi borde blivit överlyckliga över idag men just nu känns det tyvärr låååångt bort.

Emil har en plats av 24 möjliga i europa att få köra Em i den nya klassen 150cc nästa år. Honda kommer ta hand om allt gällande hojen logestiken att frakta den till dom 8 deltävlingarna det vi behöver att göra är att se till att komma till tävlingarna med hans personlig utrustning. Kommer att få coatchning med personlig utveckling.

Denna möjlighet och upplevelse kommer vi aldrig att få chansen till igen under dessa förutsättningar och det är verkligen för bra för att vara sant. Men tyvärr kommer detta inbrottet vi blivit drabbade av nu kosta mer än vad vi kommer mäkta med. Detta gjorde att jag för första ggn sedan inbrottet inte kunde hålla tårarna borta.

Det känns så jäkla surt helt enkelt.  Det dom gjorde natten till fredagen kommer vi aldrig att glöma eller förlåta.

//Annika

Tänk att det känns som om tjuvarna inte bara stal våra hojar utan även vår energi. Känns som om det inte finns någon energi i kroppen. När jag var på jobbet ville jag bara hem, ville veta om allt var ok här hemma. Kom hem straxt efter att grabbarna kommit hem från skolan och möts av Emil som säger motsatsen att ååå vad skönt det var att inte vara hemma idag. Alla är vi olika.

Emil har ännu svårt att sova på sitt rum och Joakim är snäll och låter han sova i hans rum.

Idag har vi fått hjälp och beställt ett larm till garaget. Det kommer kännas skönt att det finns då vi fått tag på nya hojar. Tack för hjälpen!

Jag är van att när Thomas kommer hem från jobbet kommer han sällan in direkt utan går ut och grejar lite i garaget först. Nu är det inget som lockar han dit. Har sagt att vi skall röja där nu när det ändå är så tomt men det får bli när energin återkommer. 

Pratade med polisen idag om det som vi hört och sett och skickade bilder och lista på utrustningen på hojarna till dom. Men ännu inget nytt från polisens sida.

Har nu börjat gjort listan på kläder och skydd som dom fick med som låg i en väska plus en stor blå Ikea påse som dom fått med sig med grejer.

Var möte med klubben ikväll men jag stannade hemma hos grabbarna och Thomas åkte själv.

Imorgon är det en ny dag och nya möjligheter!

//Annika

Det är otroligt vad många som dom senaste dagarna visat empati för oss. Telefon, sms, mejl och fb komentarer och besök. Det är skönt att känna att det finns så många goa vänner omkring oss nu. Meddelande från många olika delar i vårt avlånga land. Tack för alla delningar av våra kort på hojarna för att sprida info om detta. Helgen har varit riktigt lugn vilket jag inte kan minnas när vi haft så här lungt senast. Dagen har vi letat efter kvitton och försökt lista ut vilka kläder och skydd som saknas. Vilken utrustning på hojarna det satt som gör dom lätt att känna igen om dom nu skulle hitta dom. Man lever på hoppet men känslan säger oss att det är kört.

Tankarna går vad vi skall investera i för hojar nu när vi står på ruta ett igen. Får ta en dag i taget och se hur vi gör.

Känns inte heller helt ok att läsa i nyheterna att det varit yttligare ett inbrott i vårat samhälle inatt. Nu håller vi på och kollar över säkerheten till garaget så den dagen vi skaffat nya hojar skall vi känna oss säkrare. Om man nu kan känna sig det. Kommer nog ta ett tag innan tryggheten finns helt för oss igen. Det är förjä....... att det skall behöva vara så.

Mvh Annika