Idag har det varit alla känslor i kroppen från gädje till sorg. Glädjen behövde vi nu och det var en kup som morfar och mormor var skyldig till. Jag visste om det lite innan men inte Joakim och Emil. Samma dag som hojarna blev stulna var Joakim, morfar och mormor i Åsele och köpte en moppebil som dom kom på hade bara gått 8000mil mer än utlovat. Den lämnades då tillbaka och dom kom hem utan moppebil. Idag skulle dom till Stockholm och titta på en efter att killarna slutat skolan. Men morfar och mormor åkte istället redan imorse så när killarna var klara och dom bara skulle ut i garaget och hämta ramperna till släpkärran så stod den lilla söta bilen där igaraget. Det var två paffa killar som inte riktigt fattade vad dom såg då dom inte anat någonting. Dom såg riktigt nöjda ut i den lilla söta då dom körde väg på första provturen runt kvarteret. Kan tänka mig att detta var en härlig känsla för dom.

Tack morfar och mormor ni är underbara.

Fick även ett besket som vi borde blivit överlyckliga över idag men just nu känns det tyvärr låååångt bort.

Emil har en plats av 24 möjliga i europa att få köra Em i den nya klassen 150cc nästa år. Honda kommer ta hand om allt gällande hojen logestiken att frakta den till dom 8 deltävlingarna det vi behöver att göra är att se till att komma till tävlingarna med hans personlig utrustning. Kommer att få coatchning med personlig utveckling.

Denna möjlighet och upplevelse kommer vi aldrig att få chansen till igen under dessa förutsättningar och det är verkligen för bra för att vara sant. Men tyvärr kommer detta inbrottet vi blivit drabbade av nu kosta mer än vad vi kommer mäkta med. Detta gjorde att jag för första ggn sedan inbrottet inte kunde hålla tårarna borta.

Det känns så jäkla surt helt enkelt.  Det dom gjorde natten till fredagen kommer vi aldrig att glöma eller förlåta.

//Annika